Som personalvetarstudent har man lätt en tvehågsen inställning till bemanningsföretag. Å ena sidan jobbar massor av en kursare på dem och man känner lite halvt att de håller nyckeln till ens vidare karriär. Det är där man har störst chans att få extrajobba ”med rekrytering”, så kan man pricka av det på sitt CV…

Å andra sidan verkade jobben oftast handla om försäljning, och rekryteringsbiten kändes alltid oseriös från en sökandes perspektiv. Bemanningsföretagen kunde ljuga om huruvida en tjänst var tillsatt, de hörde ofta aldrig av sig ang. en sökt tjänst och jag har hört skräckhistorier som t.ex. den då ett mail cirkulerades till alla på kontoret om att person X slutat eftersom hon inte hade RMI – Rätt Mental Inställning.

TV4 berättar nu om Student Consulting och deras metoder. Enligt personer TV4 pratat med pressades konsulter på Coop att jobba 25 % hårdare än de vanliga anställda, annars skulle SC ”behöva avsluta några”. Andra vittnar om hotfulla SMS. Jobba hårdare, annars är det sparken. Om man skulle gå på toaletten och ”göra något mer än att kissa” så skulle det tidrapporteras. Någon hade också fått veta att den var sparkad via SMS.

Att Coop verkar leda sina konsulter genom att ringa till deras chef, som sen skickar mail och SMS med hot om sparken känns både skamlöst och fegt. Å andra sidan är det kanske lite mindre jobbigt att få hotfulla SMS än att chefen lägger sin hand på ens axel samtidigt som hon/han säger: jobba hårdare, annars behöver du inte komma tillbaka i morgon.

Magnus Dalsvall tar upp ett onämnt bemanningsföretag som också de styr med hot och sparkar folk direkt om de måste tacka nej till jobb pga tenta. Där får jag hoppas att studenter inte drar på sig så stora utgifter att allt står och faller med det där skitjobbet.

Givetvis är det åt helvete att arbetsgivare rutinmässigt sysslar med den här sortens hot och att säga upp folk via SMS känns liksom inte helt… smakfullt. Men det största problemet är trots allt inte att det finns arbetsgivare som beter sig grisigt utan i så fall att de som jobbar där inte tycker att de kan be chefen dra åt h-e. Om man ska få en självreglerande och hyfsat schysst arbetsmarknad måste det finnas någon slags rörelsefrihet. Det är både en politisk och individuell fråga.

Men historien tar upp en viktig sak i ljuset: researcha arbetsgivarna. Med internet är det lättare än någonsin. SSU:s ordförande Jytte Guteland uttalade sig i TV4 för en hårdare reglering, utan att gå in på några detaljer hur det skulle se ut. Joakim Jardenberg skriver på temat men tror istället på självreglering just eftersom transparensen ökar i och med nätet. Kommentatorn jacoblo berättar om sina negativa erfarnheter med Meltwater News och länkar bl.a. http://antimeltwater.blogspot.com/ som handlar om hur vad som utges för att vara ett toppen traineejobb är ett hårt säljjobb som också kör med hot som främsta ledningsverktyg.

Det behövs verkligen mer och mer historier om hur det faktiskt är att jobba där du jobbar. Ett jobb är fortfarande ofta en plats och ett gäng människor och en kultur där du tillbringar 8 timmar om dagen, och ofta har man nästan ingen aning vad man ger sig in på när man säger ja. Tänk om alla arbetsplatsers smutsiga byk fanns till beskådan på internet? På Glass Door finns över 84 000 företag recenserade. Uppdaterat: Och här finns en svensk variant, omjobbet.se

Efter lite djupare googlande finner man lätt att det inte är första gången StudentConsulting är i blåsväder. Höga chefer flydde Studentconsulting skriver Helsingborgs Dagblad 2009, där det beskrivs som en toppstyrd organisation med osäkerhet som kontrollmedel och man köper de anställdas tystnad.

Läs även andra bloggares åsikter om studentconsulting, arbetsrätt, arbetsmarknad, management