Nedan följer fortsättningen på referat av artikeln Some Effects of Proportions on Group Life: Skewed Sex Ratios and Responses to Token Women av Rosabeth Moss Kanter, American Journal of Sociology. [mina egna synpunkter är i hakparentes i förekommande fall]

Att förtydliga gränserna

En dynamik i skeva grupper är den dominanta gruppens polarisering och överdrift av minoritetspersoners egenskaper i relation till den dominanta gruppen.

En metod för detta är att använda minoritetspersonen som ursäkt för avbrott i flödet av gruppaktiviteter. En dominant föregår en sådan handling med att be om ursäkt eller fråga tokenpersonen om handlingen är lämplig – i Kanters undersökning frågade männen kvinnorna till exempel om det var ok att svära eller skämta på vissa sätt. Genom att ställa frågorna öppet markerar medlemmar i den dominanta kategorin på vilka villkor tokenpersonerna kan interagera med gruppen. Det understryker också tokenpersonens avvikande och att man måste bete sig på ett ”särskilt” sätt, inte ”naturligt”, när tokenpersonen är med.

Lojalitetsprov
För att få ”vara med” i den dominanta gruppens gemenskap förväntas tokenpersonen uppvisa lojalitet med den dominanta gruppen. Att inte göra det resulterar i avståndstagande eller uteslutande. Lojalitetsproven sker till exempel genom att tokenpersonen tar parti med majoriteten mot andra, i synnerhet tokenpersonens egen grupp. För kvinnor innebär det att priset för att vara ”en av grabbarna” är att man ibland måste vända sig mot ”tjejerna.”

Tokenpersoner kan demonstrera sin lojalitet på olika sätt. Ett sätt är att inte protestera mot, eller rentav delta själv, i påståenden som är fördomsfulla mot den egna kategorin. De kan också tillåta att bli sedda som ett undantag från den generella regeln för andra i sin kategori. [Som Andie Nordgren skrev i nördnumret av Bang är det här nog en ganska vanlig grej för nördtjejer, åtminstone någon period i livet. Om man tillhör en kategori som ses som andra klassens någonting är det givetvis lockande att åtminstone få vara undantaget, även om det är på andras bekostnad. Vill man se ett live exempel på detta så läs bunorohis kommentar på mylifeasnerd.]

Ett exempel ur studien var en säljare som menade att hon inte hade några problem för att hon var kvinna [underförstått: det är fel på de kvinnor som tycker sig ha det, inte situationen], att hon var bra på att hantera att arbeta i männens värld och att hennes företag gjorde rätt i att inte anställa fler kvinnor eftersom kvinnor var opålitliga och mer benägna att sluta. I det fallet tar tokenpersonen en roll som gatekeeper som samtidigt håller ute andra kvinnor och bekräftar majoritetens bild av sig själva som icke-fördomsfulla

Ytterligare prov på lojalitet kan tokenpersoner ge genom att skratta med majoritetsgruppen eller tillåta sig själv eller sin kategori vara föremål för de andras skämt, vilket visar på en villighet att acceptera de andras kultur på deras villkor. Om en kvinna protesterade mot skämten förnekade männen någon illvillig avsikt och anklagade kvinnan för att sakna humor.

Strategier för tokens

Eftersom tokenpersonerna är för få för att skapa en motkultur eller en delad subkultur finns två alternativ: isolation, eller att försöka bli en insider och bevisa sin lojalitet genom att framstå som ett undantag och ta avstånd från andra i sin kategori.

Det senare menar Kanter är anledning till att ifrågasätta uppfattningen att kvinnor är illojala med varandra och det hon kallar ”queen bee syndrome” som något egentligen könsrelaterat. Snarare är det strukturella faktorer som ligger bakom ett sådant beteende, när det förekommer.

Vidare till Del 3 – Maskot eller järnlady? Om begränsande roller för minoritetspersoner.

Läs tidigare delar i serien:
Del 0: Kvinnor, spel och cirkeldebatt
Del 1: På scenen – att representera ett kön.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Tagged with:
 

5 Responses to Del 2: En riktig gamer – vems sida är du på?

  1. […] Artikelreferatet fortsätter i Del 2: En riktig gamer – vems sida är du på? […]

  2. Aloysius skriver:

    Aha, det här är någon slags crash course i marxistisk organisationsteori för oss som inte är så intresserade av ämnet eller orkar läsa tjocka luntor?

    Kan man jämföra synen på tjejer som ”bunorohi” med synen på ”nigger lovers”, alltså en vit kvinna som ”sviker” sin egen ras (eller i det här fallet kön) och den kollektiva kampen för en kortsiktig personlig vinning?

    En annan fråga: Det finns bara två alternativ för minoriteter i en grupp, tydligen. Vilken av dem tillhör du?

  3. giselaj skriver:

    nej, snarare då en svart person som internaliserar majoritetens syn på svarta människor genom att gå med på att se sig själv som ett ”undantag” från andra svarta personer när han/hon inte har en viss dålig egenskap som majoriteten menar att svarta personer brukar ha.

    jag har själv resonerat som bunorohi, att man inte behövde kritisera något utan bara bootstrappa sig själv så skulle det minsann vara frid och fröjd. men jag menar idag att det är en ganska grund analys av läget, och bl.a. Kanters text kan hjälpa att belysa det. en del tänker att ”feminister” är problemet eftersom de PÅPEKAR problemet, och om ingen gjorde det skulle man ju lätt kunna tro att det inte finns något problem. eller rättare sagt, ju mer priviligerad man är, desto lättare är det att tro det.

    sen kan man förstås fundera över varför en del tjejer verkar känna att det är ett problem för DEM att ANDRA tjejer ”gnäller”, som de säger. är det för att de vet att man tenderar att ses som en klumpgrupp?

    ang. ”alternativ” så tycker jag inte att jag befinner mig i tokenposition just nu. spelvärlden som kultur tycker jag nu rör sig från skewed till tilted, vilket gör subkulturer möjliga. i de fall jag varit token har jag använt båda sätten. i den situationen är det lite damned if you do, damned if you don't, så jag kan inte säga vad som är bäst i alla lägen, men jag tycker man ska vara medveten om vad man håller på med om man propagerar fördomar om andra människor.

  4. Teresa Axner skriver:

    Jättebra! Väntar ivrigt på nästa del i serien! Pepp!

  5. […] serien: Del 0: Kvinnor, spel och cirkeldebatt Del 1: På scenen – att representera ett kön. Del 2: En riktig gamer – vems sida är du på? Del 3: Maskot eller järnlady? Om begränsande roller för minoritetspersoner. Del 4: […]

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>