Några tankar om avund

Internationella kvinnodagen till ära bloggar Maria / @nefalia på temat avund mot andra kvinnor och om att bete sig taskigt på grund av det. Idén kom från @tindra66 och jag tycker det är ett intressant sätt att uppmärksamma dagen. Jag håller i och för sig inte alls med om att det skulle vara särskilt kvinnligt att på nåt vis intrigera eller snacka skit. Men inte desto mindre är det en intressant känsla.

En av de vanligaste diskussionsämnena i diverse dokusåpor (eller liknande) verkar vara vem som är avundsjuk på vem. ”De är bara avundsjuka på mig” är ett argument som ska döda all vidare diskussion på samma sätt som ”jag är bara ärlig!”. Som om inget en avundsjuk människa säger eller tycker betyder någonting. Personerna som säger så vill uppenbarligen gärna vara sådana, som andra är avundsjuka på.

'Envy' av obo-bobolina

Eftersom det är lågstatus att vara avundsjuk krävs det en hel del mod för att erkänna det utan att göra ett skämt av det. Men jag tror det kan vara bra att göra som Maria gjorde och erkänna, framförallt för sin egen sinnesro. Avund är en vanlig mänsklig känsla och det är ok. Det är bara en känsla.

Istället för att förneka den, eller projicera på någon annan, så stanna upp och var i den. Känn fienden! Genom att observera känslan inifrån kan man komma till viktiga insikter om hur man fungerar och hur känslan kan hanteras. Varje gång jag känner avundsjuka men inte låter det förstöra min dag eller tar ut det på någon annan blir den lite mindre jobbig. För att parafrasera Buddha, avundsjuka är annars som ett glödande kol du går och bär runt på i hopp om att få tillfälle att kasta det på någon annan. Det är i första hand du själv som bränner dig. Att bemästra sin avundsjuka blir lite som att lära sig gå på glödande kol, tänker jag mig. Det hjälper att utveckla ett stoiskt lugn.

Och känner man att det är ok så kan det mycket väl hjälpa att bikta sig för någon annan, rentav den man är avundsjuk på. Bara man inte försöker göra det till den andra människans problem.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Det här inlägget postades i människor, webb och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.
  • Jag försöker att alltid vända på min avundsjuka till lite jävlar anamma istället, använda energin till att själv uppnå vad det nu är jag är så rysligt avundsjuk på. Men en del saker går förstås inte att råda över, och då blir det svårare. En mörk avundsjuka liksom. Och det är väl just för den som ett "stoiskt lugn" kommer till pass som du skriver.

    Man skall göra med avundsjuka som med spöken; erkänna dess närvaro, och låta den gå! :D
  • Intriger och skitsnack är inte kvinnliga egenskaper men det är väldigt ofta som tjejer trycker ned varandra istället för att hylla varandra. Iallafall enligt mina egna bittra erfarenheter. Lika bra att börja ändra på det genom att städa upp bland stenarna i mitt eget glashus, tänkte jag.
blog comments powered by Disqus