Jag läste den här recensionen av Seth Godins Linchpin och köpte boken direkt efter det, så inspirerande tyckte jag att det var. Det var absolut värt det, för boken är likaledes inspirerande, ett riktigt brandtal för att, i kort, engagera sig i sitt arbete.
Linchpin, Seth Godin
Ordet ”linchpin” verkar betyda axelsprint på svenska, alltså en sprint som håller ett hjul kvar på sin axel. Det Godin avser är den sortens människor som får allting att fungera, som är ovärdeliga. Tiden är dessutom förbi då man kunde lita på att ha en trygg försörjning i utbyte mot att spendera 8 timmar om dygnet på arbetsplatsen och göra ett medelmåttigt jobb. Han tror inte på ett race mot botten där vi ska vara mer maskinlika, tänka mindre, vara mer standardiserade och mer utbytbara. Någon annan kommer alltid att vara billigare och snabbare. Dessutom tjänar man inga pengar på det. 
Nej, tvärtom måste vi vara mer mänskliga, mer speciella, sticka ut mer. Vi måste skapa konst i vårt arbete.
Art isn’t only a painting. Art is anything that’s creative, passionate, and personal. (…) An artist is someone who uses bravery, insight, creativity, and boldness to challenge the status quo. And an artist takes it personally.
En poäng han gör är att vi spenderar en så stor del av våra liv på jobbet, om vi inte kan vara oss själva och verkligen mötas som människor, vad är poängen? Varför lägga all den tiden på att vara mindre människa, tänka mindre och bygga en liten bit på någon annans dröm?
if you can be human at work (not a machine), you’ll discover a passion for work you didn’t know you had.
Så långt allt väl. Det är inte svårt att gå med på att man såklart vill göra ett intressant arbete och vara mer engagerad i det man gör. Säkert vill också organisationerna detta, för som Godin skriver:
The compliant masses don’t help so much when you don’t know what to do next.
Allas hjärnor behövs för att se och lösa problem som dyker upp i en snabbt föränderlig värld. Men undertiteln till Godins bok är ”är du oersättlig?”. Oersättlig. Han menar att vi ska bli detta. Till det vill jag säga ”Ja, men…”. Oersättlig på det viset att man förvisso är unik, men om du inte är frilans utan anställd i en organisation så är det inte bara av godo för den enskilda att vara oersättlig. Jag känner människor som är intresserade av att utvecklas inom sina organisationer men vars närmaste chef inte släpper iväg dem till någon annan avdelning eftersom de är ”oersättliga” (i min mening bör inte ens närmaste chef ha den sortens veto eftersom det kan skada hela organisationen, men det är en annan diskussion. Det förekommer definitivt).
I en organisation är det hela tiden viss friktion mellan att standardisera, dokumentera, försöka ”fånga” kunskap och människors tysta kunskap och frihet att vara ”linchpins”. Han skriver också:
If you make your business possible to replicate, you’re not going to be the one to replicate it. Others will.
Nu är ”Linchpin” framförallt skriven till individen som är, ska bli, den här personen, en linchpin. Och som sådan är den väldigt inspirerande, en av de bästa böcker jag läst ur det perspektivet. Jag gillar också särskilt hur han menar att man kan börja idag. Sluta leta ursäkter och sök istället ut det svåra, där du kan göra skillnad med dina unika förmågor, som du har! Du har ett geni och du kan skapa konst – när han säger det så tror jag på det.
Problemet för organisationerna blir mer: hur lockar man till sig linchpins, och hur får man dem att stanna? Hur hjälper man sina anställda att utvecklas till linchpins? Men det är en annan bok.
Läs även andra bloggares åsikter om jobb, seth godin, linchpin, kreativitet
