Jag har länge tänkt på detta som en nästan magisk egenskap som skulle lösa så mycket problem. Jag läste för en tid sedan en text av bloggaren & IBM-konsulten Sacha Chua. Hon kallar det ”happy-do”, för att anspela på Aikido där man använder angriparens kraft och vänder den emot den.
Hon skriver (min markering):
For example, I really don’t like working with clunky databases where I can’t find the information I want. I needed to get a better sense of the documents relevant to our project phase, though. Instead of feeling overwhelmed by the jumble of documents, I spent some time learning how to make a database view that showed me only items created this quarter. It made things so much better. I helped my team members learn how to make it for themselves, too. That turned the task of working with clunky databases into the more enjoyable activities of learning something new, building tools, relentlessly improving processes, and helping others grow, too.
Själv gör jag ofta så att jag försöker tänka på vad jag kan lära mig av situationen fastän den konkreta arbetsuppgiften kanske är tråkig. Försöker hitta omständigheter och se det större sammanhanget. Jag behöver alltid ha ett bra svar på ”varför?” i det jag gör, annars går det generellt ganska trögt.
Men, ofta om det är nåt tråkigt administrativt har det ofta hänt att jag flummat ut någon timme och försökt skriva ett Excelmakro som ska göra det åt mig – då får jag klura lite och programmera, och slipper göra det tråkiga för hand. Nackdelen är att jag ofta inte kommer på hur jag ska göra ändå eftersom jag inte kan excelmakron och inser att det kommer gå snabbare att bara GÖRA skiten.
Vad har du för strategier för att ta dig an tråkiga arbetsuppgifter? Behöver ju inte vara på jobbet utan kan vara privata saker också, som att tvätta kläder eller dammsuga eller något. Gör du det roligare på något vis?
En del av mig känner tvärtom att jag har tröttnat på att vara så himla ”positiv” och försöka göra tråkiga arbetsuppgifter roligare. Då ökar jag ju bara risken att jag nöjer mig med en halvtråkig situation, känner jag. Hellre då bara erkänna för mig själv att ”fan vad det här är tråkigt”, jag ska hitta något där jag får känna flow. Ibland kanske beslutet att vara kreativ handlar om beslutet att våga förändra sin situation mer radikalt!
Läs även andra bloggares åsikter om kreativitet, ideer, ideation, innovation, tråkigt
—
Det här inlägget skrevs med anledning av nätkursen Kreativitet, Idéer och Innovation ur ett psykologiskt perspektiv på BTH, en spännande kurs för dig som är intresserad av kreativitet & idéer och passar både den som läst psykologi tidigare såväl som nybörjaren.
