Idag läste jag en bloggpost av Clay Shirky som han kallade ”A rant about women” som i huvudsak gick ut på att kvinnor borde ta för sig mer, och ta risken att vara ”self-aggrandizing jerks” som män oftare gör.
Jag upplever tonen i Shirkys text som välmenande, men han utgår samtidigt ifrån att kvinnor är irrationella och inte förstår vad som är bäst för oss, att vi inte agerar i vårt eget självintresse (i en kommentar senare tonar han ner detta mer, så han kanske inte tycker så egentligen). Det är en ganska vanlig åsikt, att om kvinnor vill ha samma lön och samma möjligheter som män, så borde kvinnor bete sig mer som män för då skulle de uppleva samma saker som män gör (bra och dåliga). Men det är inte så enkelt. Och det är inte så.
När det gäller saker som varför kvinnor inte ”tar för sig” (för det gör vi, generellt, inte) på samma sätt som män när det gäller att tala om sin egen förträfflighet eller begära högre lön så är varken gener eller patriarkal hjärntvätt av kvinnor den rimligaste förklaringen. Tvärtom är beteendet ett ganska rimligt svar, utifrån kvinnors erfarenheter.
a new set of experiments by Babcock and Hannah Riley Bowles, who studies the psychology of organizations at Harvard’s Kennedy School of Government, /…/ found that men and women get very different responses when they initiate negotiations. Although it may well be true that women often hurt themselves by not trying to negotiate, this study found that women’s reluctance was based on an entirely reasonable and accurate view of how they were likely to be treated if they did. Both men and women were more likely to subtly penalize women who asked for more — the perception was that women who asked for more were ”less nice”.
”What we found across all the studies is men were always less willing to work with a woman who had attempted to negotiate than with a woman who did not,” Bowles said. ”They always preferred to work with a woman who stayed mum. But it made no difference to the men whether a guy had chosen to negotiate or not.”
En kvinna som löneförhandlar gör här alltså inte samma sak som en man som löneförhandlar. Hon gör något dubbelt så riskfyllt. Den här forskningsgruppen har också kommit fram till att det ändå lönar sig bättre att löneförhandla än att inte göra det (men det lönar sig alltså inte lika mycket för kvinnor som för män).
Generellt bör man vara försiktig med att säga åt kvinnor hur man ska bete sig i tron att mäns erfarenheter kastar ljus på ”vad som funkar” och inte även för kvinnor. Vi måste inse att kvinnors beteenden oftast är rationella, och varje kvinna har sina strategier för att ta sig fram över vad som ofta är minerad mark. Det känns inte meningsfullt att fördöma andra kvinnor för att de ”försöker vara män” eller ”spelar på sin sexighet” – båda är ofta rationella svar på komplicerade sociala situationer. Bättre då att försöka komma på vad som kan funka för en själv samtidigt som vi, både män och kvinnor, håller oss medvetna om de skilda förutsättningarna och inte spelar in i dem själv, jämtemot andra.
Jag tycker Bowles & Babcocks forskning är fantastisk på så vis att den både tydliggör de skillnader som finns, och pekar ut en framkomlig väg för den som inte kan vänta på revolutionen. 
Källor: Citatet kommer från den här artikeln i Washington post. Forskningen kan du läsa om här i artikeln Social incentives for gender differences in the propensity to initiate negotiations: Sometimes it does hurt to ask, eller på forskarnas hemsida för boken Women don’t ask.
Läs även andra bloggares åsikter om löneförhandling, jämställdhet, feminism, shirky, bowles, babcock, forskning, psykologi
Länkat till Intressant!
![Reblog this post [with Zemanta]](http://img.zemanta.com/reblog_c.png?x-id=6576ca7d-9340-45fe-8850-341a3ba6f3d2)
Väl rutet.
Vad jag kom och tänka på när jag läste är hur jag uppfattar att många män ( iaf i min egen omgivning) har för bild på den här klyftan vi har mellan kvinnor och män. Att bara vi beter oss lite mer som dom så skulle allting ordna sig, vilket bevisligen inte stämmer. Men framför allt, att sådana här situationer uppstår bara från tvättäkta skitstövlar och folk som hyser ett aktivt förakt mot kvinnor, vilket ju inte alls är fallet! Jag tror ju helt klart att sådant här uppstår -även- när det finns en god relation och syn på varandra sinsemellan, för att det är så vi har lärt oss av varandra.
Ett exempel på hur omedvetna vi är i vårat eget agerande är när en vän till mig jämförde bra och dåliga egenskaper hos kvinnor och män. Hans avsikt med det hela var att hylla starka kvinnor, men det blev liksom fel ändå när han benämnde alla sidor han tyckte var positiva hos kvinnor som ”manliga” och alla ”gnälliga och jobbiga” sidor som ”kvinnliga”. Då vet man att det sitter djupt inpräntat i ryggraden, när tillochmed hyllningar blir sexistiska och kränkande.
[...] syster, Gisela, har skrivit massa bra och viktigt på sin blogg, Mindspark.se. Gå in och läs, och lämna en kommentar för all del som jag själv gjorde, och som också manade [...]
Väl skrivet Gisela!
Eftersom Shirky figurerat i sammanhang som talar emot att han faktiskt har den ”ton” du pekar på att han verkar ha så tror jag nog inte det är menat riktigt så i detta fallet.
”Vi måste inse att kvinnors beteenden oftast är rationella, och varje kvinna har sina strategier för att ta sig fram över vad som ofta är minerad mark..”
– Detta är speciellt bra skrivet då det enligt mig ofta är den retorik som finns mellan kvinnor som skapar och framförallt reproducerar (cementerar) en syn på hur verkligheten är. En felaktig syn.
För de som inte kan vänta på ”revolutionen” (balanseringen?) så behövs fler sådana som dig, idag!
Hej Fredrik, tack för dina uppmuntrande ord!
Det är väldigt intressant och viktigt tycker jag, med just strategier för hur man som kvinna kan ”ta sig fram” i världen utan att aktivt bidra till vidare ojämställdhet eller att vara jävlig mot andra. Samtidigt som man menar att det är ok att VILJA ta sig fram. Om jag vet att jag som kvinna antagligen kommer utsättas för något orättvist (knappast den enda saken man kan bli orättvist behandlad för) hjälper det mig inte så mycket om jag BARA blir sur över denna orättvisa. Å ena sidan jobba för att förändra, å andra sidan inte behöva vänta på att något förändrats innan man får ta för sig.
Kikade in på ditt community, det verkar bra!
Hej Fredrik, tack för dina uppmuntrande ord!
Det är väldigt intressant och viktigt tycker jag, med just strategier för hur man som kvinna kan ”ta sig fram” i världen utan att aktivt bidra till vidare ojämställdhet eller att vara jävlig mot andra. Samtidigt som man menar att det är ok att VILJA ta sig fram. Om jag vet att jag som kvinna antagligen kommer utsättas för något orättvist (knappast den enda saken man kan bli orättvist behandlad för) hjälper det mig inte så mycket om jag BARA blir sur över denna orättvisa. Å ena sidan jobba för att förändra, å andra sidan inte behöva vänta på att något förändrats innan man får ta för sig.
Kikade in på ditt community, det verkar bra!
[...] Borde kvinnor skryta mer? [...]
Det är också ett bra exempel på att man kanske skulle ta och jobba mer med mäns beteende, inte bara kvinnors. Det gäller inte bara i arbetssituationer.
Det pratas mycket om hur kvinnor ska göra för att bli mer som männen. Ta för sig mer, bli mer säkra, höras mer, tuffa till sig. Till stor del tycker jag kvinnor_har_förändrade attityder på många områden. Men det pratas betydligt mindre om att jobba med mäns attityder. Eller pojkars, för det är ju där det börjar. Pojkar får fortfarande inte vara för mjuka, för ”mesiga”. Det uppfattas som bögigt och är fortfarande FÖRBJUDET. Inte bara på vischan.
Bra skrivet!