Student Consulting – management genom hotfulla sms

Som personalvetarstudent har man lätt en tvehågsen inställning till bemanningsföretag. Å ena sidan jobbar massor av en kursare på dem och man känner lite halvt att de håller nyckeln till ens vidare karriär. Det är där man har störst chans att få extrajobba ”med rekrytering”, så kan man pricka av det på sitt CV…

Å andra sidan verkade jobben oftast handla om försäljning, och rekryteringsbiten kändes alltid oseriös från en sökandes perspektiv. Bemanningsföretagen kunde ljuga om huruvida en tjänst var tillsatt, de hörde ofta aldrig av sig ang. en sökt tjänst och jag har hört skräckhistorier som t.ex. den då ett mail cirkulerades till alla på kontoret om att person X slutat eftersom hon inte hade RMI – Rätt Mental Inställning.

TV4 berättar nu om Student Consulting och deras metoder. Enligt personer TV4 pratat med pressades konsulter på Coop att jobba 25 % hårdare än de vanliga anställda, annars skulle SC ”behöva avsluta några”. Andra vittnar om hotfulla SMS. Jobba hårdare, annars är det sparken. Om man skulle gå på toaletten och ”göra något mer än att kissa” så skulle det tidrapporteras. Någon hade också fått veta att den var sparkad via SMS.

Att Coop verkar leda sina konsulter genom att ringa till deras chef, som sen skickar mail och SMS med hot om sparken känns både skamlöst och fegt. Å andra sidan är det kanske lite mindre jobbigt att få hotfulla SMS än att chefen lägger sin hand på ens axel samtidigt som hon/han säger: jobba hårdare, annars behöver du inte komma tillbaka i morgon.

Magnus Dalsvall tar upp ett onämnt bemanningsföretag som också de styr med hot och sparkar folk direkt om de måste tacka nej till jobb pga tenta. Där får jag hoppas att studenter inte drar på sig så stora utgifter att allt står och faller med det där skitjobbet.

Givetvis är det åt helvete att arbetsgivare rutinmässigt sysslar med den här sortens hot och att säga upp folk via SMS känns liksom inte helt… smakfullt. Men det största problemet är trots allt inte att det finns arbetsgivare som beter sig grisigt utan i så fall att de som jobbar där inte tycker att de kan be chefen dra åt h-e. Om man ska få en självreglerande och hyfsat schysst arbetsmarknad måste det finnas någon slags rörelsefrihet. Det är både en politisk och individuell fråga.

Men historien tar upp en viktig sak i ljuset: researcha arbetsgivarna. Med internet är det lättare än någonsin. SSU:s ordförande Jytte Guteland uttalade sig i TV4 för en hårdare reglering, utan att gå in på några detaljer hur det skulle se ut. Joakim Jardenberg skriver på temat men tror istället på självreglering just eftersom transparensen ökar i och med nätet. Kommentatorn jacoblo berättar om sina negativa erfarnheter med Meltwater News och länkar bl.a. http://antimeltwater.blogspot.com/ som handlar om hur vad som utges för att vara ett toppen traineejobb är ett hårt säljjobb som också kör med hot som främsta ledningsverktyg.

Det behövs verkligen mer och mer historier om hur det faktiskt är att jobba där du jobbar. Ett jobb är fortfarande ofta en plats och ett gäng människor och en kultur där du tillbringar 8 timmar om dagen, och ofta har man nästan ingen aning vad man ger sig in på när man säger ja. Tänk om alla arbetsplatsers smutsiga byk fanns till beskådan på internet? På Glass Door finns över 84 000 företag recenserade. Uppdaterat: Och här finns en svensk variant, omjobbet.se

Efter lite djupare googlande finner man lätt att det inte är första gången StudentConsulting är i blåsväder. Höga chefer flydde Studentconsulting skriver Helsingborgs Dagblad 2009, där det beskrivs som en toppstyrd organisation med osäkerhet som kontrollmedel och man köper de anställdas tystnad.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Publicerat i jobb, människor, politik | Etiketter , , , | View Comments

Bokprat: The Shallows, tredjedelscheck

The Shallows, månadens bok på bokprat.se

Med Bokprat läser vi böcker, socialt. Först ut är The Shallows – what the internet is doing to our brains av Nicholas Carr.

Med en tredjedel läst har Carr introducerat oss till vår plastiska hjärna samt till idén att de verktyg vi använder formar oss, våra hjärnor, hur vi tänker. Han har sedan börjat gå igenom teknikens utveckling från muntligt berättande, via skrivandet & tryckpressen och nu in på datorer. Formad kanske just på det sätt som han menar börjar jag bli otålig. Jag fattar principen att verktygen formar hjärnan, tycker inte att han behöver gå igenom hela ”bokens historia” och så vidare.

Känner emellertid också att han har rätt så till vida att  jag spenderat ett halvår i ett dötrist jobb där lockelsen att låta sig distraheras av ständiga uppdateringar av twitter, email och RSS-flöden definitivt varit stor. Känner att det läckt över till mina andra aktiviteter också, så jag ofta kollar när jag åker kollektivt, ibland till och med när jag går, eller är på toaletten. Det är för mycket. I synnerhet sen det allra mesta som händer på twitter inte är jätteintressant eller akut. Jag gillar ändå att ha den kanalen och hänga med, men jag kanske måste detoxa mig lite. Till hösten kommer jag ta upp studier på avancerad nivå med siktet på forskarutbildning och för det behöver jag en hjärna som kan koncentrera sig länge och ta till sig av komplicerade resonemang, och formulera sig skarpt. Jag behöver OCKSÅ det här ”ytliga” där jag scannar av, gör nya spännande kopplingar etc. Jag har alltid varit en ”scanner personality” och gillat att veta lite om mycket. Jag vill alltid ha kontext kontext kontext. Nya spännande kopplingar. Det kommer jag inte ge upp.

Men det här ganska hjärndöda uppdaterandet är onödigt, speciellt när det bara är ”hänga med”-grejer i allmänhet. Det skulle räcka gott att kolla dem, säg, en gång om dagen för att ändå verkligen hänga med.

Det är inte det att jag tycker jag spenderar för mycket tid framför dator eller mobil, utan det är just den här fladdrande uppmärksamheten som jag inte tycker om och som gör mig orolig i själen, rastlös. Så långt ger jag Carr rätt. Men tvivlar på om jag kommer hålla med om att ”internet” med nödvändighet ger detta.

För den som fann avsnittet om hjärnan intressant rekommenderar jag vetenskapsjournalisten Lone Franks ”Mindfield: How Brain Science is Changing Our World” (läs mina favoritstycken ur den) som är späckad med spännande exempel från det senaste inom neurovetenskap, berättat i nästan lite resereportagestil. Väldigt bra!

Läs mer på bokprat!

Publicerat i böcker, idéer, psykologi, webb | Etiketter , , , , , | View Comments

Bloggtorka

Jag har inte haft så mycket tid, och framförallt inte ro, till att läsa och tänka och skriva om intressanta och meningsfulla saker. Till hösten ska det bli ändring på det. Det är åtminstone hela tanken med att ta mig åter till universitetsmiljön.

Tills dess ska jag ha semester.

Publicerat i bloggande | Etiketter | View Comments

Mobbing: vanligt och kostsamt

Jag hoppas verkligen att ni läser Maciej Zarembas artikelserie om mobbing i arbetslivet på DN.

Del 1: De bara skrattade – Så berövades Safet sitt människovärde.
Del 2: Säg inget vänligt till mig.

En viktig poäng han tar upp är också hur mycket det kostar med denna mobbing och de skadeverkningar den har. Chefer köper sig fria från ansvar med skattepengar. Organisationer sysslar med internpolitik istället för det de borde, folk hukar av rädsla eller sjukskriver sig, eller tar livet av sig. Mer än dubbelt så många begår självmord på grund av arbetsplatsmobbing än omkommer av olyckor på arbetet.

Jag läste nyligen en bok om psykologisk mobbing bland flickor, Odd Girl Out av Rachel Simmons, som var otroligt bra och stark. Den mobbing som förekommer på arbetsplatser syns mig oftast vara av detta slag, snarare än fysiskt våld och glåpord i korridoren (även om det säkert också förekommer). Tyvärr har jag inte lyckats skriva om den ännu för orden räcker inte riktigt till. Mobbing och mobbingmekanismer är något jag känner väldigt starkt kring och ibland kan ha svårt att formulera mig kring. Skoltiden var tidvis ett aktivt krig mot mobbare som jag är stolt över att ha utkämpat. Även om det kanske var fruktlöst i vissa fall vet jag att jag stoppade mobbing i alla fall någon gång. Och jag hoppas att det var värt någonting för andra att jag såg dem och såg att det var -mobbing- och sa högt och tydligt att det var -fel-. Kanske.

Se också den här intervjun med Bengt Starrin, professor i socialt arbete, om hur utbrändhet ofta beror på mobbing.

Publicerat i jobb, människor, psykologi | Etiketter , , , | View Comments

Introvert på jobbet

Vad är introversion? Det allra enklaste självtestet är att svara på frågan: ”Hur laddar du batterierna?” Är det ensam eller i interaktion med människor? Att vara introvert är inte att vara blyg, eller att inte tycka om människor. Jag tycker det är jätteroligt att gå på fest, men jag är oftast helt slut efteråt och måste vara själv en lång stund. Intro- och extroversion är också en glidande skala, man kan vara mer eller mindre. Det handlar inte bara om ”människor” heller, utan andra tecken på introversion är att man behöver lugn och ro för att kunna tänka, att man helt enkelt blir trött av en massa intryck och aktivitet omkring en. Å andra sidan har man sällan tråkigt i sitt eget sällskap eftersom man har en massa intressanta saker att tänka på.

Bild av pixteca, Creative Commons BY-NC

Många googlesök som landar på mindspark handlar om olika kombinationer av introvert + jobb. Kanske folk vill att någon ska berätta vilka jobb som passar för en introvert person?

Det finns böcker som gör sånt men jag vet inte om jag tycker att det är så meningsfullt. Det finns så många olika faktorer som spelar in i att välja arbete. Hur viktigt är det med fast anställning, rutiner, hög lön, jobba med något meningsfullt och intressant, flexibla arbetstider…? I alla de frågorna är det dina värderingar och intressen som är viktiga, och de bestäms inte av det faktum att du är introvert.

Men det är heller inte irrelevant att du är introvert, förstås. Vissa arbetsuppgifter är mer påfrestande för en introvert person och det är då bra att ha rett ut vad man värdesätter i ett arbete, vad man vill ha, så man kan bestämma om det är värt den extra påfrestningen eller inte.

Eftersom många arbetsmiljöer inte är anpassade för introverta personer har du mycket vunnet på att känna dig själv och känna till knep för att försöka anpassa arbetsmiljön så som du vill ha den.

Om jag ska ge mina egna högst personliga tips kring arbete som introvert så är det dessa.

Tips

Ta inte ett jobb där du förväntas vara ”tillgänglig” hela tiden och när som helst kan avbrytas. Jag tycker om att tänka. Det är viktigt för mig att kunna få tänka en tanke från början till slut. Att sitta i call center och ta emot samtal HELA DAN går alltså bort.

Även i jobb där det inte direkt är själva arbetsbeskrivningen att vara tillgänglig så kan det ofta hända att folk vill fråga dig saker eller kommer med andra avbrott. Ibland kanske det passar och är ok, ibland inte. Anpassa din miljö: säg nej. Om du kan, gå till en plats där du kan stänga dörren om dig. Säg ”jag har tid om 20 minuter, jag kommer till dig då”. Du behöver inte svara i telefonen bara för att den ringer.

Var så social som du känner att du orkar och som du behöver för att inte stöta dig med arbetskamraterna, speciellt i början på ett jobb. Om du behöver, ta lite tid för dig själv. Till exempel en promenad på lunchen eller i värsta fall, utnyttja toalettpauserna! Det låter kanske galet men det beror så mycket på vad man har för arbetssituation. Med eget kontor och mycket ostörd tid kanske det känns jätteroligt att luncha länge med kollegor. I ett frenetiskt kontorslandskap där du är omringad av ljud och rörelser från människor och maskiner hela dagen kan som sagt varje ensam liten paus vara ett viktigt andningshål.

Om ditt arbete är påfrestande ”intrycksmässigt” så kanske du måste anpassa din fritid efter det. Fyll inte kvällarna med ÄNNU mer sociala aktiviteter eller annat som översköljer dig med input när du egentligen behöver tiden till kontemplation eller någon annan introvert aktivitet för att ladda batterierna. Om det är viktigt för dig med en aktiv och social fritid är det förstås mer noggrannt att du tar ett introvertare arbete! Jag försöker spara min ”utåtfokuserade” energi till de tillfällen som räknas, till exempel en väns möhippa häromveckan som pågick hela dagen och kvällen, och en rolig konferens där jag skulle prata. Om man är uppmärksam på vad som ger energi och vad som gör en utmattad så lär man sig snart hur man fungerar bäst och kan försöka anpassa sitt liv efter det.

En sista grej är att inte låta sig skrämmas bort från jobb ”med människor” eftersom man kanske tror att introvert = tycker det är jobbigt med människor. Det beror mycket mer på vad för slags förhållande till människorna som krävs. Jag trivs väldigt bra med att mitt arbete har inslag av att hålla utbildningar och att vara pedagogisk, hjälpa andra att nå förståelse. Men det är en annan sak än att förväntas vara vårdande (vilket jag inte kan uttala mig om som yrkeskategori) eller att vara ”tillgänglig” rent allmänt, något som i alla fall jag finner påfrestande.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Publicerat i howto, jobb, människor, psykologi | Etiketter , , | View Comments

Sluta skjuta upp, del 3: Förlåt dig själv!

Jag har pratat tidigare om att inte skuldbelägga sig själv för att man inte uppnår perfektion, när det gäller att skjuta upp saker. Det visar sig att det verkligen har effekt, som en ny kanadensisk studie visar.

I studien I forgive myself, now I can study: How self-forgiveness for procrastinating can reduce future procrastination har man undersökt universitetsstudenter (som så ofta i psykologiska studier). Faktiskt är det över 50 % av universitetsstudenter som prokrastinerar nästan hela tiden.

Förutom att det kan vara stressigt så är prokrastination, att skjuta upp, associerat med sämre prestation, negativa känslor som skuld och skam, samt depression. Studien teoretiserar och visar sedan att så kallad självförlåtelse hjälper både mot de dåliga känslorna men också mot fortsatt prokrastinerande!

Självförlåtelse har tre viktiga steg. Först måste man erkänna för sig själv att man gjort något dåligt mot sig själv (i det här fallet det irrationella uppskjutandet av något man behöver göra), och acceptera ansvaret för sin handling. Steg två är att känna skuld och ånger och steg tre slutligen att komma över de känslorna och röra sig från självbestraffning till acceptans.

Undersökningen som gjordes med enkäter som fylldes i anslutning till tentor mätte prokrastination och självförlåtelse för prokrastination, samt affekt (positiva eller negativa känslor) angående studenternas prestation på tentorna. Som nämns ovan så visade studien att de med hög självförlåtelse har lägre poäng på negativ affekt, alltså de har färre negativa känslor. Inte så oväntat kanske, men mer intressant är att det även påverkar prestationen. De som hade hög prokrastination på första tentan men också hög självförlåtelse hade mindre prokrastination på tenta nummer två jämfört med de prokrastinerare som istället skuldbelägger sig.

Forskarna tror att det beror på att de negativa känslor som kommer av prokrastinationen vid skuldbeläggande gör en mer benägen att försöka ”undvika” kommande liknande saker och alltså förstärker det negativa beteendet. Genom att förlåta sig själv kan man ta nya tag och plugga bättre nästa gång utan att tyngas av tidigare beteende.

Det låter väldigt ”självhjälpsbok” att prata om att ”vara snäll” mot sig själv men jag tycker att det är väldigt viktigt i synnerhet med såna här knepiga saker som beteendeförändringar. Att straffa sig till ”lydnad” är varken hälsosamt eller, för det mesta, speciellt effektivt. Uppenbarligen ”fungerar” det i någon mån för, säg, anorektiker. Jag vet att det inte fungerar på mig, jag är precis som forskarna beskriver, jag vill fly från det skuldbeläggande. Om jag ska gå runt och skämmas för att jag misslyckas med något kommer jag undvika det totalt i framtiden. Därför väljer jag att inte skämmas, att vara schysst, att tänka framåt. Det inte bara känns bättre, det fungerar mycket bättre.

Till sist, ett citat av Jonas Gardell, ur ”En komikers uppväxt”.

För allt du hatar hos dig själv – förlåt dig själv.
För allt du skäms över.
För allt du är stolt över.
För allt du vill dölja.
För allt du vill visa upp.
För allt som inte blev som det skulle.
För allt du är.
För allt du vill vara.

Förlåt dig själv.

—-

Referens:

Wohl, Pychyl, Bennett (2010) I forgive myself, now I can study: How self-forgiveness for procrastinating can reduce future procrastination. Personality and Individual Differences, Volume 48, Issue 7, May 2010, Pages 803-808

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Publicerat i howto, lärande, människor, psykologi | Etiketter , , | View Comments

Bonusmaterial: GGM10-session om Personal Knowledge Management

Länkar:

Mathemagenic – Lilia Efimova bloggade sin avhandling om kunskapsbloggande
Sara Kjellberg – skriver också avhandling, om forskarbloggande
Sacha Chua – konsult på IBM kunskapsbloggar flitigt
PKM-länkar – massor av bra pkm-länkar på delicious
Skills for the knowledge worker – kontinuerlig koll på artiklar på ämnet

Publicerat i bloggande, km, människor | Etiketter , , | View Comments

Geek Girl session på söndag…

I helgen är det Geek Girl Meetup 2010, en fabulös unconference med massor av coola & kompetenta geekkvinnor. Då jag var på samma tillställning i höstas bestämde jag mig för att ”nästa gång, då ska jag prata!”. Jag har jobbat med min presentation i några veckor nu och idag blev den äntligen klar. Phew! För i morgon släpps Red Dead Redemption så då kommer jag bara spela det hela kvällen. Och hela lördagen är jag bortlovad på annat – så jag missar tyvärr mycket av GGM. Flera sessioner lät sjukt spännande, men det blir miss på dem. På söndagen är jag dock där, och inleder programmet med min session! Jag kommer lägga upp en post med presentationen och länkar för vidare läsning på söndag, men kan bjuda på en framsida så länge. :)

Jag är beteendevetare, inte grafisk designer, ok... :)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Publicerat i bloggande, km, lärande | Etiketter , , | View Comments

80-talisterna så funkar de

En nyligen släppt rapport från United Minds tar sig en titt på min egen generation, 80-talisterna. 80-talisterna – så funkar de heter den. Nu när vi invaderar arbetsplatserna är det förstås av stor vikt för chefer och andra att förstå hur vi fungerar. :) Förutom att rapporten är riktigt snyggt formgiven har den en hel del bra att bjuda på, och jag gillar särskilt hur de försöker sätta in generationen i ett perspektiv, vad som påverkat oss som vi inte direkt är medvetna om själva och så vidare.

80-talister är så uppfyllda av sina egna möjligheter att de
ibland drunknar i utbudet. Det är inte alltid lätt att ha blivit
proffs på ifrågasättande redan på dagis och samtidigt leva i
ett land och i en tid där allt är möjligt. Ingen behöver längre
förbli vid sin läst, i sin stad, sin klass eller ens sitt land.
Tvärtom: ett lyckat 80-talistliv ska innehålla så mycket som
möjligt, och allt flyter. Och om det inte händer, om de inte ens
släpps in på arbetsplatserna (20 procent av dem mellan 20
och 24 år är utan arbete) och ges en chans, anklagar de sig
själva för sina tillkortakommanden eftersom de i det närmaste
har hjärntvättats med budskapet att allt är möjligt för alla.
Jag blev också förtjust i det här citat, som i alla fall stämmer in på mig själv:
Det verkar inte vara möjligt att hålla en 80-talist kvar vid ett
arbete där hon inte känner att hon kan utvecklas. Att känna
lust inför sitt arbete är ingenting 80-talister hoppas på,
det är något de kräver. Om ett jobb erbjuder trygghet utan
tillräcklig stimulans så kommer de att flytta på sig och lämna
plats för andra.

Läs den!

Publicerat i jobb, människor | Etiketter , , | View Comments

Mindspark nominerad som bästa HR-blogg!

Hos HR Sverige pågår just nu en omröstning om Sveriges bästa HR-blogg, och Mindspark är nominerad!

Det är ingen hemlighet att jag fokuserar mest på ”human” delen av ”human resources”, men för den som kanske besöker bloggen för första gången vill jag länka till de inlägg jag tror känns av störst värde för HR-intresserade:

Inlägg taggade ”jobb”

Glöm CV:t – tänk portfolio

Hur gör du en tråkig uppgift mer spännande?

Bättre brainstorm med smartare grupper

Öka innovationskraften i organisationen

Borde kvinnor skryta mer?

E-bok: Bygg en trädgård för innovation!

Mer arbetsliv för introverta

Google Waves betydelse för HR

Facilitera för lärande

Bästa psykologiexperimenten: Stereotyphot

Om själens arbete – lästips från veckan

Och glöm inte att rösta på Mindspark som bästa HR-blogg!

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Publicerat i Okategoriserade | View Comments